Från föråldrade tider,

Blivit flätad krona min år efter år.

Kom ihåg mig

Att jag endast är en, trädet!

Här solen och månen

Det håller mig på den långa vägen,

Även här, nu, idealisk, annorlunda.

Mina grenar idag när de krossas och töms på bladen

Vilken är min kapillär prydnad?

Som solstråle skall du överväldiga mig.

Jag vet att den kalla vintern kommer att hålla mig i utmattning av en trötthetstorped men,

När jag tänker på att våren, det plötsligt kommer att rädda mig med vävning av en vårfärgad matta,

Med miljontals knopp-blommor i trädkronan under  min bälte, då  höstregnbåge går obemärkt under julens glittrande belysning i min trädkrona.