Döda havets rullar, tecknen
på många pergament så fulla.

Esséerna heligt gjorde, att
ingen känsla de visade då
varandra eller till andra.

Ritualen var höviskt
tryggheten kom först
utom han som likt andra.

Döpte i vatten, kanhända
han en bland heliga
tappade huvudet, lustigt
detta blev en kvinnas törst.

Kom visdom kom
försvunnen tid
på pränt vi fann
ur sand kom den fram.

Allt medan goda män tog slut
i dag vill väl ingen printa seder
förbud vi dödat utan prut
ändå rullar havet med sand
i navet.

© Bosse 22 oktober 2017.