Jag kommer från ett gammalt land sade mannen på soffan. Vi satt bredvid vandra två okänningar som mormor kallade det. Jag minns vad hon berättade när hon varit till affären och köpt mjölk.
Jag träffa en okänning och hon sade att mjölken i flaskan, den som kom från stan, var något som kom från en fabrik. Där fanns inga kor bara maskiner som slamrade och hade sig. Detta var nog sant för okänningen prata som en klok, som hade varit och blivit studerad.

Hur kunde hon veta det alltså mormor glömde jag fråga, jag tänkte på det när jag satt på bänken bredvid min okänning som satt och pratade ofrågad.Han lät som han läste ur en bok, nästan som han trodde han var en lärare som stod bakom en kateder.
Det var bara vi två som satt där i parken och solen sken på oss och småfåglarna i buskarna tjattrade likt sparvar.
Han pratade om fullmånen och att han kom från ett gammalt land, som när han var ung och endast hade trolltrumman som det modernaste kommunikationsmedlet. Detta ifall man ville prata med dem man inte kunde gå och träffa.
Rund var den som månen tänkte jag förstrött, värmd av solen.

Jag åkte utrikes för att studera berättade han, åkte till ett land där de hade fullmånar på höga master och på hustaken. Med dem så kunde de tala med varandra på samma sätt som som vajan hemma hade pratat med guden i fullmånen, för hon hade ju den runda trumman och makten att förstå.
Solen tänkte jag förstrött, det var ju solen som var guden i månen.
Solljuset var det som lyste genom månen, för att hjälpa jorden att stå ut med mörkret på natten.
Det spelade en glad melodi i min ficka. Måste alltid mobilen
störa när man satt och njöt i solen. Försökte se vem som ringde, ljuset bländade.
Håll opp en spegel av silver hade gubben sagt, då kan du spegla bort allt det onda från månstrålarna.
Vart var han, hade han gått sin väg utan att jag märkte det. Okänninga kunde det brukade mormor säga, men då menade hon inte de fysiskt närvarande.
Hon pratade mycket om det okända, det var ofta någon okänning som hade berättat si och så.
Solen gick i moln, fåglarna tystnade omedelbart, det var höst och kylan lurade bakom solvärmen. Kanske kunde den också speglas av solen.

© Bosse 7 november 2017.