Hör hur ekot faller tyst och likt döden
sker allt bakom lykta dörrar, som ett hyss.
Frihet skriker hjärtats vänstra kammare.

Aldrig får väl stunden förbli utan kyss.
Detta grepp min själ, ont du har lidit
vän du kallas. Välan, vi nakna står.

Ord passerar, åter avklätt gnidit
bastubadets svampar över rosa kropp,
blottat alla små och stora skavanker.

© Bosse 10 december 2017.