Jag snubblade över en tanke på vägen till sängen, det är januari långt till sommar och midsommarlycka. Kylan håller på att krypa fram till min utsiktspost över staden, bilarna på parkeringen ligger rimfrostiga och väntar på vinterns första stora snötäcke. Eller bli det ingen vinter i år?
Visst var sommaren varmare förr, visst var livet lättare att leva. Skolan slutade vid den första juni, isen hade nyligen lämnat havet och solen sken.
Senare när vi hade närmat oss midsommaren så sprang man barfota i gräset och på de grusvägar som fanns mellan husen. Vi lekte i vattenpölarna efter de varma korta regnskurarna som kom ibland med åska ibland bara utan muller. Smultronen växte vid vägkanten eller bland stenrösen, de hade blommat några veckor och karten började lysa röda av mognad. Dags att plocka på strå och njuta av sötman.
Sommaren bjöd även på blommande midsommarängar och hagar med kor som betade med det stinna juvret bland friskt grönt gräs.
Kor som man fick mjölk av fri från alla tillsatser, ren ekologisk mat och dryck med gräs som råvara.
Midsommaren var alltid solig och solen gick aldrig ned, utan dagens varade hela dygnet. Midsommarhelgen med midsommarafton kunde vara vilken dag som helst i veckan inte endast på en lördag. Då cyklade vi ut till sommarstugan vid havet.
Samlade ihop skräp och ris, tände en brasa på berget längst ute vid havet. Satt och myste, ”heutade” gammalpotatis i glöden och åt nyrökt abborre. Det var skönt att sitta längst ute på klippan för där höll röken myggen på avstånd.
Visst var det varmare förr om sommaren, detta var innan politiken uppfunnit den globala uppvärmningen. Då fick ju vi ha värmen och solen för oss själva midsommartid.
Nu måste vi ju dela den med hela den stora globala världen. Det är klart att det blir kallare då, så kort som den varma sköna sommaren ändå är här uppe i vår kyliga nord.

© Bosse 9 januari 2018.