Ett frö av sanning jag ändå bar,
i min djupa låda.
Vem var mitt salt? Min besoar?
Vem mig åderlåta.

Som vinden mina frön spreds,
På savann och hav
Jag veta ej ikke vilken som gneds
och blev knopp därav.

Yttermera visso det blev
själens grotta
Krampaktigt jag tog min slev
och dig bespotta'!