De unga Kvinnorna leker oskyldigt snöhöljda som skådebröd för de förbipasserande på andra sidan nätstaketet. Varför skall de lida för sina mödrars svaghet. Frågan ställdes om och om igen.
Metallklangen kunde bortses ifrån de dagar när det var töväder. Hackorna slog loss hopfrusna stenarna från varandra och de sorterades i storlek, skull bli gatbeläggning. Men den hårdfrusna isbarken på pisksnärtarna rev i dag ryggarna blodiga.
Kom små havregryn lockade vakten. Hon den nya reste på huvudet och lät sig brukas upptryckt mot nätet till beskådande för alla som passerade.
Det var söndag, kyrkklockorna hade ringt tredje ringningen.
Såg känslokallt på den blodiga flickan, vakten hade vinkat på transportören.
Ikväll skulle ugnen brinna och mässa läsas för den modiga som tömt sin kropp på livskraft till lycka för medsystrarnas själlösa egoism.
Rengjord blev själarna från synd, kanske röken steg vit mot himlen.
Hoppas vakten fick mättnad så man slapp piskan i kväll. Vi var bara sju kvar nu och jag hade äntligen slutat blöda, som jag nu blivit van att låta njutningen få vakten att gråta.
Själamässan lärde jag läsa av mor.
© Bosse 21 januari 2018.