i ett töcken ser jag mig själv naken med
och framför mig ligger
och jag ser hur naken att jag vill med
också du
och sedan flöjten och jag och någon

jag hör en röst tala
en röst ur det förflutna
någon vill inte att och det blir så men
jag vet att vi att vi och vi

någon spelar mozart på ett ostämt
och högre upp i bergen naken med flöjten

en bergsget en bock som
och en hanhund en schäfer
och en haj som vill men kan
och får

trakterna kring kullarna
får som betar
lejonen ligger fridfullt i
som rör sig inte
skuggorna om natten inte
en nattfjäril irrar förbi
töcknet att

utom mig av mållös som glider uppför
stående ensam med flöjten
och som glad visar sin nakenhet
av vällust

jag hör återigen rösten som
mina öron är stumma och min mun blind
din röst skär genom berget rämnar

för min inre syn tycks det som vi

så sjunger åter fåglarna sin
och solen

jag vet att vi båda
du vet mitt namn
jag vet att du
som ett troll om natten
som en vampyr i
du verkar inte
men ändå som en annan

som i månsken ser jag mig själv hårig
naglarna för långa
och tunnorna
bloddoft och hungrig som ett barn

flöjten
och jag hör rösten som talar