när jag skriker är jag i dig ännu inte funnen, 

men då jag viskar är tiden mellan oss evig. 

då du skriker, kan jag känna endast en vindpust, 

men jag kan höra ditt namn. 

det är genom min längtan jag endast längtar. 

och kalla det en metafor, 

men då dina ögon är röda 

och min mun blå, 

kan kärleken mellan oss 

som ännu inte blivit funnen, 

finnas i en evighet då allt som 

skulle sagts, blivit lämnat i en orkan 

och då du öppnar dina ögon finner du mina läppar omsluta din, 

och endast då kan vi känna vinden tillsamans, då den lekar med våra kroppar, 

för endast i min längtan finns din paradox, 

och endast av vår kyss kan den bli förstådd.