Ljust blåa var dina ögon den natten
källan så dunkel i vårtidens lust.
Blodet brusar, en stormvind hörs mot kust
med hårsvall utbrett, sval du låg den kvällen.

När själens längtan letat efter ställen
speglad älskog fick doft av mossans must.
Rusets lycka när bröstet blottats, just
jag blev som blind fick vila på den fällen.

Jag går här vid mitt glädjelösa svedje
natten sorgsen med sin drömda lycka,
mig det gjorde så blind för världens glädje

höstvindens toner vart sorgsna stilla.
För källan frusen, lyckan den speglade
kärlekens budskap tolkat för alla.

© Bosse 24 januari 2018.