”Hur mår du?”

Världens enklaste och troligtvis mest använda fråga.

”Jo tack det är bara bra.”

Svarar de flesta.

För ingen vill väl berätta hur man egentligen mår.

Det är mörkt och ensamt. Jag vet inte hur jag ska göra, eller vad jag ska göra. Mentalt slår jag på mig. Jag är värdelös och kan egentligen ingenting. 

Så låter det ofta inuti mitt huvud. 

Omgivningen hyllar. Du är bäst. Alla utbildningar du håller i är de bästa. Alla omdömen är superbra.

Men. Det går inte in. Det går inte in.

Ingen förstår. 

Jag försökte förklara en gång. 

”Men du som är så duktig och har det så fint, inte kan väl du ha ångest och må dåligt.”

”Det är ju bara psykfall som mår så.”

”Ryck upp dig, skärp dig!”

Jag log och sa ”Ja det är säkert bara en svacka.”

Sedan dess har jag spelat välmående. Och det värsta är att jag börjar bli riktigt bra på att spela. 

Men efter att jag berättat hur jag mår  är det ingen som frågar längre.