för något ändrades den dagen
vi möttes upp i en skog och sa sanningar rakt ut
jag satte mig på marken bland massor av barr
undvek dina ögon för att Det Inte Fick Hända

men du sa att du saknade mina och jag tittade upp
efter vad som kändes som evigheter
blodet flödade till mina kinder och du omfamnade det rosaröda där
och precis som Innan du-vet-vad, precis som förr var jag bara Hemma
sådär tryggt, lugnt och älskande Hemma
i dina ögon, i dig

och jag grät den dagen
i en skog mot din axel

vi sa inget sen

men jag grät, och du bara fanns där

*