Mamma
körde av vägen
tittade på er
och sa att hon måste prata

din bror var två år äldre
du var nio

Jag ska skiljas
sa hon
vi ska flytta
till höghusen nära skolan
sa hon

du
tänkte bara på

skolan

du tänkte bara
på alla de
som bodde nära den

de som du aldrig annars
träffade
du tänkte
att det skulle bli

kul

att få vara med dem
äntligen få vara med dem
de andra
de som verkade
vara

gladare

de glada

ni kom hem
han kom hem
och hon berättade

han rasade
rasade samman
och skrek
han skrek
skrek
då flyttar jag
långt bort
så långt bort
att barnen aldrig
aldrig någonsin
kommer att få träffa mig
igen

du brydde dig inte
du bodde redan
i höghusen nära

skolan

nära de
som verkade
vara

glada

i tankarna
hade du flyttat för längesen
men sen
kom

din brors gråt

hans förtvivlan
över att han aldrig
skulle träffa
den
som skadat honom
mest
igen

den verkade
aldrig ta slut

gråten

den tog aldrig slut
han slutade inte
gråta

inte förrän hon
tvärbromsade
mitt i vägen
den som tog dig
till höghusen
nära skolan
och

de glada

hon stannade
samma eftermiddag

där gick
dina drömmar
upp i rök
du tänkte
Nu står tiden

still

igen

du såg din brors
rödgråtna ansikte
och du hatade det
du tänkte

Hur dum får man vara

Pappa
skulle aldrig våga
flytta så långt
han är

livrädd
för
att flyga
och
livrädd
för
att bo
någon annanstans
än här

det visste du
redan
redan då

men till vilken nytta.