Ensamheten den utfyller
sökarens universum
inte ett grått moln

Där kunde man aldrig något
se, tomheten har inga ögon.

är det sant ändå
att jag är så unik
ingen annan kan
blir mig riktigt lik

Jag sökte bland de som
alltid såg främmande
varelser, från före nu
de höll dem i hand

Det var endast en rädsla
som travade och skavde.

sökte då en gud
skaparen som borde
alla svaren veta

Förmodar att han fanns
sorgsen med tårat öga
så var ändå felet hans

För han gjorde mig så unik
ensamheten var det
som gjorde mig, honom så lik.

© Bosse 26 februari 2018.