På resan mellan två platser, dit det gick att åka tåg, överhörde jag en del av ett samtal som antagligen påbörjats innan jag steg på och förmodligen fortsatte då jag gick av. Tåget jag satt i då jag var på väg, den där dagen då jag hörde samtalet.

- Få se nu om jag uppfattat dig rätt. Du menar alltså att jag har rätt i att tro att det är fel. Att de tror att de uppfattar saken rätt. Bara att det de uppfattat, det är fel. Och att om det de uppfattat skulle varit rätt så skulle jag ha uppfattat det fel. Och att det är hela saken?
- Jo, fast...
- Det var väl så du menade. Om jag nu uppfattat saken rätt?
- Jag vill att du utvecklar det där. Inte att du invecklar det.
- Nu förstår jag nog inte riktigt. Hur menar du?
- Jag tycker att du kunde utveckla det du tror att du förstått det som. Då du tror dig om att förstått det. Då du tror att du förstått dig på saken.

Ja, och sedan gick jag alltså av och hörde därför inte fortsättningen på samtalet utan fick glömma hela saken. Eller föreställa mig hur fortsättningen skulle kunna tagit sig ut. Den där dagen på eller i tåget. På resan från och till.