Regnet faller lätt vinden är någon annanstans
på kyrkogården drar kvinnan krattan genom
gravens grus almarna är hamlade
håret är vitt regnkappan hänger över sluttande axlar
hon hejdar sig
med krattans skaft ritar hon i gruset
sträcker på sig och går mot minneslunden tomhänt
i grusets räfflor är ett hjärta
och jag vänder mig om
går hemåt