Tomrum
mellan ljusets platser
Tomrum
i din själ
Tomrum
ekar långt förbi ditt väsen
Tomrum
finner oss aldrig väl


Den som alltid varit fängslad
Vet inte med att fly
Hjärtat saknar brinner rädslas
Utan minnen evigt ny


Tomrum –
hjärtat sjunker genom jorden
Tomrum –
fyller skuggor alltför fort
Tomrum –
marken skälver saknar orden
Tomrum –
tunga steg vid hjärtats port


Bromsar in och expanderar
Rör vid stjärnorna, igen
Längtan brinner, exploderar
Fångar färgerna, ditt hem

Faller sakta mot ett mörker
Bleknar bort mot livets rand
Vad är kvar när allting brister?
När rädslan stormar upp i brand

när avstånden ej längre bär

är ingenting dig längre när.


Kvar är tomrum. Så förlorade
är tid och rum
helt små, som sand
Som korn, slutgiltigt
villkorade
När vi spolats upp
på vår sista strand


Livet, aldrig någon hamn
Tomrummet, vår enda famn.