I morse när jag öppnat dörren

och kisat emot solen blott en stund,

dröjde det ej länge förrän

jag hörde göken från den fagra lund.

Och över fälten var det lärkans drill

som skänkte lust att leva en dag till.

Under den österlenska promenaden

senare på dagen avlöste näktergalen.

Helt ensam satt jag så till sist på kvällen

uppå en sliten bänk invid den ljuva dälden

under en liten nöjsam cykeltur,

när blodsugarmyggan gjorde mig sin kur.

Dock på det hela taget

var den rätt lyckad, denna dagen.