Jag vet inte när det började.
Mitt första minne är att jag önskade att jag vore död.
Jag var oönskad när jag föddes.
Under många år sökte jag efter någon, men blev alltid bortvald.
Manipulerad av vuxna män.
Män som gav ett vilset, ensamt barn bekräftelse för att jag lät dem utnyttja mig.
Bit för bit förlorade jag min själ.

- Vilken trång skön hora du är.
De orden gjorde ondare än det han gjorde med min kropp.
Kudden var fuktig av mina tårar.
Mellan benen rann blod.
När jag försökte skrika, få honom att sluta, så blev han bara mer våldsam.
Mer upphetsad.
Han tvingade in hela knytnäven där ingen rört mig innan han spräckte mig.
Jag försvann i en svart dimma av smärta och alkohol.
Han märkte snart att mitt medvetande tillåtit mig att fly.
Jag behövde straffas.

Mina ben skakade när jag stod böjd över stolen.
Han log när han förklarade vad jag gjort mig förtjänt av.
Hans könsorgan stod i givakt.
Jag skulle be om varje slag, annars skulle det bli värre.
Och jag skulle tacka efter varje omgång.
Jag blundade av rädsla när jag hörde honom dra av läderbältet ur byxorna.
Ett. Tack. Två. Tack. Tre. Fyra.
Nej!
Orden av tacksamhet kom inte tillräckligt snabbt.
Drycken som gjort mig berusad, trycktes nu upp i mina sårade hål.
Ett i taget brände som eld när han hällde vätskan i mig.
Men det var inte nog.
En knytnäve i varje hål slet sönder mig mer och mer.
Sedan fortsatte slagen.
Bälte. Ridpiska. Slagträ. Sparkar.
Jag var tacksam.
När jag räknat till 125 var bestraffningen avklarad och han redo att fortsätta natten.
Den pågick i över 6 timmar, då jag råkade hamna i dimman igen efter att han tog stryptag till min kropp gav upp och jag trodde att det äntligen var över.

Jag hade inte sådan tur.
Väckningen bestod av en glödande cigarett som släcktes genom att pressa den mot mitt lår.
Som avslutning så skar han mig med en kniv i underlivet.
En förberedelse för nästa natt.
Detta var min första gång av flera hundra.
Olika män men samma mål.
Att njuta av min smärta.