På sidan 384 i mitt livs bok stod det om dig men det såg du aldrig. Vet inte var i boken du befann dig. Inledningen månne, för vi hade knappast kommit till slutet eller hur?
Slutet du vet, delen där läsaren fick reda på att vi levde lyckliga i resten av alla våra dagar. Där var inte du. Varför läste du aldrig färdigt?
Förstod du ens symboliken på förstasidans omslag? Två duvor som flög mot solnedgången. Ska omslaget ändras nu till att bli två Ikaros som flyger mot solen.
På sidan 250 ringde varningsklockorna. Borde läst noggrannare där.
Men det blev ändå en tegelstensroman för vi hann 523 sidor även om de sista kapitlen mest blev en transportsträcka mot det oundvikliga omskrivna slutet. Vem som skrev om slutet? Ja, någon var det, men tydligen under pseudonym.
Ska alla sidorna som redan lästs sparas eller rivas sönder?
Vem vill han en bok utan sidor. Förmodligen den som aldrig läste boken.
Vem av alla läsare var du? Den första eller den sista?
Vi vet vem som läser nu.
Ingen ljudbok, ingen blindskrift.
Sidorna fladdrar för vinden och flyger i väg.
Du läste inte tillräckligt.
Boken förstörs av fukten tårarna ger. Orden förlorar betydelse när ordningen kastas om.
Det skrivna ordet övervann inte det talade.
Sida för sida, öga för öga, tand för tand...