Som fastkedjad sitter hon med sin vridna blick av trångsynthet. Vågorna av ångest sköljer över henne med sin bittra beskhet.
Paniken träffar henne som en tryckspark i bröstet som strålar ut i restan utav kroppen. Hon släcker ciggen i den överfyllda askoppen.
Varför måste hon känna såhär?
Det var inte det här hon hade drömt om som liten att detta skulle cirkulera i hennes atmosfär.
Pulsen stiger och hjärtslagen börjar kännas som ökande hugg utav smärta. Hon befarar att de värsta ska hända hennes hjärta.
Det är inte farligt, är det enda som går runt i hennes hjärna. Hon som drömde om att bli en stor superstjärna.
Dimsynen tar över och världen börjar gunga, samtidigt som hjärtslagen blir alltmer tunga.
Plötsligt känns det som att något inom henne är väldigt fel. Inte ens hennes värsta fiende skulle hon önska denna smärta, inte ens en bråkdel.
Hon sliter i sitt hår och tårarna börjar falla mot hennes dress så vacker, varför ska just hon få alla dessa panikångestattacker.