I skrivande stund sitter jag med shawn mendes ljuva stämma i öronen som ger mig en känsla av att jag nu är kapten.
Kapten över de sju vida haven där jag kan leda mig själv till fullständig harmoni ut i varendaste liten ven.
Isberget som fick mitt skepp att stupa ned i havets djup är återigen här vid min sida. Känslan säger mig att det bara är rädslan från det urtida som stoppar mig från att detta slag återigen försöka strida, för denna gång tänker jag minsann inte en endaste tår genomlida.
Det var just sida vid sida detta isberg och jag skulle fortsätta vår resa genom livet, eftersom vi nu rensat ut allt de onda urtida ur arkivet.
Min tro är det sista som lämnar mig oavsett alla faror som hotar mitt skepp under dessa tider. Jag vill fara sida vid sida med vinden i seglen och se till så det bara är kärlek du och jag återigen så vackert sprider.