Under slutet av 1800-talet hördes
i de litterära kretsarna i Paris
ett lyrikens ångestskri,
av sådan kraft
att ingen kritiker undgick den.

Baudelairefanatiker har anklagat
Maurice Rollinat (1846-1903)
för att i sin hyperbola lyrik,
söka överrösta
eller överträffa Baudelaire.

Detta förkastas emellertid
när man jämför
de bådas psykiska stabilitet,
där Rollinat föreföll mer obehärskad
i sin intellektuella nervositet,
än Baudelaires mera kontrollerade.

Av samma andas barn,
i gråmulen dekadens,
pessimismens svavelångor,
tände lyriska eldar,
att lysa i nattens mörker.

Naturen hade utrustat Rollinat
med ett välformat huvud
och en fantasi
som dock gjorde honom till fånge,
slav och till sist även sin egen bödel.

Han tillhörde den innersta kretsen
av vad man på den tiden plägade
benämna " Poete maudit"

Henri Fantin-Latour lät föreviga Rollinat
tillsammans med Baudelaire,Nerval, mfl
på den oljemålning han utförde 1872
med samma benämning.

*
Ingår i "Litterära brottstycken"