Den gamle häradsbetäckaren med
sin förbrukade kropp
sitter i skymningsljuset
ler i mjugg.
De gula huggtänderna glimmar
när han ler, ett intarsia med
diamanternas blixtrande blänk.

Varför kallas vi fyrtiotalister
muttrar han snarare borde vi kallas
sextiotalister.

Den kritstrecksrandiga blazern
blev passé den som var
gulaschbaronernas signum
försvann och blev ersatt
med polotröjans status grå
eller i varjefall anonymt mjuktonad
i sin färglöshet. Mjukisbyxor
kunde komplettera bilden av
nytänkande.

Vi satt och var dolda som bakgrund
vid restauranger där det
serverade blaskigt rödvin i karaff.

Höll oss alltid ensamma eller med en privat
konversation med likasinnade ibland
samkönade, det var de som alltid bjöds
på ett glas italiensk, rött.

Gulachtidens snapsdrickande, vräkiga middagar var förbi.

Det nya gav det intellektuella samtalet
en tusch av att ångesten, för alla
framtidsvyerna berörde uteslutande
hur den nya genspiralens gemensamma
utveckling, skapandet av den nya människan.

Fri från skräck för den stora bomben
den som kunde utplåna och aldrig
vidareutveckla livet.

Vi parade oss kopiöst, men
endast i gemensamma syften, fria
från hämningar endast av njutning.
Gifte oss kanske vi gjorde, mest
som av en formsak, glamourfritt.

Aldrig var livet så lycklig som
de gånger när vi likatänkande
satt i våra dolda sällskap där vi
kunde ge utlopp för många
tidigare förbjudna hämningar.

De nukleära bomberna fortsatte att utplåna
marginella folslag på palmklädda atoller.

Allt detta långt och fjärran från våra
diskussionsgrupper i städade sällskap,
utan insyn från vanlig populism.

Framtiden skapades, blev en elektronisk
utveckling som gjorde oss rika.

En kontrollerad framtid.

Skapare, ja nästan gudomliga,
blev de som förstod att makten
alltid fanns hos den styrande.

Rikedom fanns hos oss och vi döpte
denna, ektronskapade ickeexistens
till Coin.

Viken skön morgon, vilka härliga minnen
av all denna könsfria samvaro, allt medan en
ansvarslös rikedom kunde byggas utan
störande genetiska anomalin.

© Bosse 4 september 2018.