Monika drog inte ut stolen och satte sig, sjönk ej som livlöst och viljelöst ned på stolen. Sixten såg inte åt hennes håll till. Och varför skulle han ha gjort det? Hon befann sig ju inte ens i köket. Hon kastade inte en blick genom fönstret. Det borde hon ha gjort. Det kunde mycket väl ha stått en rykande kopp svart kaffe på bordet. Det kunde även ha legat en färsk kanelbulle på ett fat av porslin, jämte några nyss bakade kakor med jordgubbssylt. Dagens tidning kunde ha legat hopvikt på bordet, med korsordet synligt. Ugnen kunde ha varit på och nya kanelbullar hade där kunnat finna sig i att bli till, från att ha varit deg. Så var det dock inte.

Kanske fortsätter det i del två

Del 2

Det hördes inte ett ljud av unga, ystra eller ens springande fötter på bara golvet. Brevbäraren hade uppenbarligen inte ärende till en närliggande brevlåda den dagen och därför hördes det inga ljud som av brev då de i så fall kunde ha dunsat med viss lätthet ned i lådan. Koppen som inte stod på bordet, rykande het av drycken hade inte Kjell-Åkes hand i sin omedelbara närhet. Kjell-Åke var inte ens med i huset. Där stod kanske ett hus, bara att han inte var inne i det. Där fanns kanske en brevlåda, bara att den inte var röd, med en yta av lackerad metall, blank som en just frusen sjö. (Om en sjö är omgiven av idel strand, vad är då en 'insjö'? Och är det därför en ort i Sverige heter just Insjön?)
Madeleine höll inte Mats Nilsson i handen framför den svarta tevens ruta. Den sände inte reklam i bilden och teve-teatern skulle ändå inte börja förrän vid sju-tiden på kvällen. I en helt annan kanal och sedd kanske på, eller inte.

om berättelsen fortsätter eller inte, det är då högst osäkert, i vilket fall inte i del fyra här närmast.

Del 3

Det snöade inte ute och blåsten lyste även den likt solen med sin omedelbara frånvaro.