Jag styrs av mörker,
som så många gånger förr.
Mitt hjärta värker,
när jag står utanför din dörr.

Jag vet inte vad jag kommer att få se,
i ditt krig är det bara du som slåss.
Jag får knyta mina händer och be,
att du fortfarande är här med oss.

Ditt inre krig,
kan vi inte se.
Men jag hoppas,
att du en dag med oss kan le.

Finns alltid här för dig,
även om ditt liv är tapetserat med mörker.

( Jag är så djävla maktlös, när jag ser dina tårar falla )