Ödmjukheten kallar kvällningen
Jag hörde en näktergal
Långt borta över träden sjöng den
I mörkret så segrade den

Den sjöng för mig sin vaggsång
Fick mig lyssna väldigt noga
Skuggorna där kunde hon inte se
I denna fridfulla förtrollning

Ljudet smekte mina öron
till ett hjärta som var pinad
Sången smekte min själ
Verkade sucka något jag vet

Jag kunde inte besvara den
På ett sätt som hon kunde se
Jag tackar ängeln som tog ner henne
Denna näktergal till mig

Bo Grapenskog