Snöstormar av papper
i slow motion
sipprar genom henne.
I mardrömmar minns hon plötsligt
en kurs hon anmälde sig till
men glömde att delta i.
Nu är det för sent.
Nu är det dags för slutspel :
förlorare skall skjutas.
Fraser från män som undervisade henne
hopar sig och kastar sig fram :
Varför talar du inte högre ?
Varför skriker du ?
Du har fel svar,
fel rad , fel ansikte.
De talar om för henne att hon är livmoderman,
barnmaskin, spegelbild, leksak,
jordemor och penisfattig,
en portion syntetisk jordgubbsglass
som snabbt håller på att smälta.
Hon stannar.
Hon måste lära sig igen att tala
och börja med Jag
börja med Vi
börja som små barn gör
med sin egen sanna hunger
och sin glädje
och vrede .