Krockar in i livsöden
Dödsögonblick
Kramar av bottenlös sorg
Torkar tårar
Skriker ut frustration

Stilla tårar i korridoren
Hulkar mig medvetslös i läkemedelsrummet
Möter nästa partner, barn, förälder
En trygg blick
En handskakning


Ingen av oss vet då att
Om mindre än två dagar
Kommer jag vara den som säger orden
De aldrig någonsin ville höra
Och de kommer skrika ut sina hjärtan
I min famn och jag kommer för alltid
Etsas fast i deras minne av den värsta dagen
I deras liv

På kvällen går jag hem och lagar köttfärssås
Till matlådor
Vattnar blommor
Undrar om de kommer drömma om min röst
”Han har tyvärr lämnat oss nu”
Jag vet att jag kommer torka deras tårar
Många drömmar framöver
Och önska att det var tillräckligt