Småstad
Liten lägenhet
En tvåa
En stor ensamhet
Att vara själv i en lägenhet.
Jag har längtat efter väggars tystnad,
Jag har längtat efter ljudet från en kaffekokare,
Men Mari är på telefonen igen
Hennes röst brinner,
Finns ingen tid att vänta,
på rätt eller fel.
Finns ingen tid att vänta på ett du och ett jag.
Maris karusell,
Och jag är en tivoli besökare.

Ett låtsas vi,
Ett riktigt jag.
Ego även idag.

Främmande stad.
Väntar på att någon ska komma hem
Måste hinna höra mina egna tankar
Måste hinna skapa en egen dag
Jaget blir så lätt influerad av Maris karusell.
Förkyld igen,
Svag igen,
Hostan väcker mig i natten
Feberdrömmar
Väcks av en låga som bränner sig igenom tröttheten
Måste skynda mig till kaffet,
till datorn,
måste skapa,
Forma alla monster barndomen tog med sig till ett vuxet jag
Forma alla ord på datatangenter som har ont,
som vill att någon rör dem ändå.
Det måste vara jag som är utvald även idag.

Måste skynda mig till kaffet,
Måste skynda mig ut till snön som faller,
Jag har längtat efter väggars tystnad,
Jag har längtat efter att få dansa ensam,
att få dansa för dig.
Jag har längtat efter en tom säng och att få stöna hur högt jag vill,
där ingen klagar eller knackar på.
Men fågelfenix kommer alltid att komma igen.
Jag har längtat efter någon som låter fågeln brinna upp,



Jag har längtat efter en nyckel där bara du får komma in.
En längtan om att få känna något jag får röra.
Men Mari är på telefonen igen.
Kärleken får vänta även idag,
på en kaffekopp som jag ännu inte druckit upp,
på ögonen som inte stirrat färdigt på en skärm,
på någon som är arbetsnarkoman även idag.

Vaknar med en låga som stadigt bränner,
medan Mari ständigt brinner,
finns ingen tid att vänta.
För idag är vår dag.