och så sitter jag där igen.
försöker att samla tankarna.
dom bara kastas runt i huvudet, jag dör.
dom kastas
och jag fösöker förtvivlat se mig omkring.
det är suddigt, fast jag har glasögonen på mig.
jag försöker hitta mobilen,
för att ringa dig och höra din trygga röst.
men den är borta.
det fortsätter att skrika i huvudet
(jag håller för öronen och gungar fram och tillbaka)
det blir inte tyst, tankarna kastas och jag gungar och blundar.
i ren desperation hittar jag IKEAsaxen.
tvekar ett minimalt ögonblick.
det rinner ur mig, inte blod, utan tankar
(tankar färgar lakanen röda)
det blir tyst.
och jag försöker sova.