takdroppet har stannat av
asfaltens hud blänker rentvättad
och spireahäckarnas blomsterstinna grenar
lyser upp en hel stad, tecknas i ljuset
finns något härligare än då livet
reser sig från sin hukande gång
öppnar ögonen inför alla underverk som sker

björkarna sveper de böljande kjolarna
kring sina svartvita midjor
står där på rad i en pelarsal
hela naturen är en symfoni, olika toner av grönt
spelar över en strängad gitarr
blåbärets rosalila kammare böjer blygt sin nacke
ormbärets spretiga trollfrisyr
och harsyran sträcker sitt vita skimmer
mot skyn över den gröna flikiga kjolen
närheten till jaget är aldrig närmare än nu,
allt är hudlös längtan
lyckan sprider sig med andetaget
sprider sig genom alltet