Av nostalgi
för filosofi
av empati

till dig som står och väntar
till dig som redan gått
till dig som aldrig stannade

nu är asfalten blank
speglar mig över hela gatan
hur jag osynlig
förfalskar en dans jag kan som bäst
när jag är ensam

här finns inget kvar
jag letar
med händerna
över all tid jag spillt på ingenting
likt en blind
fumlar jag och blir tomhänt

men jag andas
somnar fulländad på en stjärna

av melankoli
för hierarki
likt bigami