Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Trans

 


Jag tvagar mig länge och väl. Tar på mig min dyraste parfym, rikligt. Sen sätter jag på min fina guldkjol. Mina lurviga ben är som vanligt förgörande sexiga. Make-up som det anstår en fin och proper helylle-dam. Sist så sätter jag på mitt pungskydd, allt medan jag sjunger gamla goa schlagers och svensktoppshits. Och så min blonda peruk. Jag vickar på stjärten vid busshållplatsen. Några gamla karlslokar glor.
Jag är allt annat än en billig fitta. Jag vet vad jag vill här i livet: Förföra en gammaldags man med klass, stil, luxuösa anor, och med eld i blicken. Ha ha ha! Mina stora lösbröst drar till sig några kåta ungars blickar. Jag känner mig uppäten och förgjord. Uppe på stan så dansar jag fram på trottoarer, gator, och torg. Deklamerande Gunnar Ekelöf, så blir jag alldeles salig framför rådhuset. Jag råkar in i trance, folk tittar upphetsade, och jag fortsätter med Wine, Södergran och Celan. Mellan dikterna så skriker jag exalterat, liksom för att kyla ned mina cylindrar.
Jag har ett praktstånd som skaver i det gamla pungskyddet. Då dyker min gamla puritanska och träliga svåger med en blick som luktar polis. Sen ger jag min fiende sverigedemokraterna några käftsmällar, och vid det här laget har en liten publik bildats. Kalasbyxorna är för små, jag har ont i pungen. Jag går med myrsteg längs köpmangatan några varv, pratar med folk, frågar hur deras liv är, samt sexliv, om de har något. Sjunger mina gamla förträffliga låtar, låtsas att jag är en fågel, flaxar med armarna, ställer mig ned på knä och ber min innerligaste bön om att Gud ska ha överseende med oss ynkliga och mediokra människor. Jag skäms för den jag har blivit. Jag lever då verkligen inte som jag lär. Varför håller jag på så här och klär ut mig till kvinna? Jag börjar att örfila mig själv. Nu stirrar folk på mig frenetiskt. Äsch vad fan, jag är stolt över mig själv, i själen så är jag en praktfull och ovärdelig dam.
Nu börjar det, som vanligt, att vispa blått i fjärran, är det mig som dom ska ge en sträng åthutning, poliserna? Jag har inte gjort något lagvidrigt! Smyger in på HM:s damavdelning, in i en provhytt. Sjunger och dansar mig upp till herr, ler storstilat mot alla underbara människor som euforiskt ger mig leenden tillbaka mitt i sin upprymda köplust. Ute på drottninggatan så försöker jag att rätta till pungskyddet, sen går jag in i kyrkan och runkar av. Hello Dolly! Hello Dolly!! Hello Dolly!!! Det ska vara njutningsfullt att leva. Det här är kanske den enda gången vi lever i en sagolik och förbluffande skön kropp av kött och blod. Jag känner mig underligt stigmatiserad, och kan förstå Jesus där på korset, och alla plågade och utmobbade stackars människor. MEN SLÅ TILLBAKA DÅ FÖR GUDS SKULL!!! skriker jag i kyrkan så att det dånar och några små japaner skyndar sig ut. Jag dricker några öl på Rockbars uteservering. Här är jag faktiskt bekant med några rekorderliga ungdomar, som ser och lyssnar på mig med respekt och vördnad. Det slutar med att jag hamnar i min stora säng med två tjejer och en kille, kåta som fan. Vad skönt det är att leva. 
Men jag vaknar ensam på morgonen, ja dom skulle väl till jobbet eller skolan. Jag är öm i rumpan. Ännu en dag är här med outömliga möjligheter. Idag ska jag klä ut mig till en aktiemäklare av superklass. Dyra kostymen. Ekelöf, Wine, Södergran och Holan. Örebroarna blir aldrig av med mig. Runkar av i kyrkan som vanligt.

 




Prosa av Johan Bergstjärna VIP
Läst 180 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2019-06-18 20:09



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Johan Bergstjärna
Johan Bergstjärna VIP