Du säger du vet vad smärta är, men vet du vad det är igentligen, hur den är i sen renaste form, hur den känns?

Jag tror inte det, du sitter där framför mej och ser på mej som om du vet bättre som om du upplevt mer än vad jag har, men du vet inte, vet inte vad jag har blivit utsatt för, vad jag har blivit släpad igenom!

Du säger du vill veta, att du vill ha reda på och prata om mitt förflutna, men du vet inte hur svårt det är måsta berätta det för någon som varken bryr sej eller har med det att göra, att du bara vill ha det ur mej för att sedan känna dej stolt över din egen perfekta bandom!

Så att du sedan kan smutskasta mej och min familj för din egen va den perfekta, för att din egen aldrig behövde den där extra hjälpen!

Så fråga mej aldrig mer om mitt liv, om mitt förflutna, för det jag har att berätta, min historia, den ger jag endast till människor som bryr sej, som förstår och det kommer du aldrig att göra!