Du har nog inte varit där på ett tag.
Exempelvis sedan du var där senast.

Du har förstås tänkt på saken.
Resa dit och ta skeden dit du kommer.

Men så har känslan tagit över.
Rädslan och skräcken får dig att avstå.

-
Endelmänniskorvillkunnaförsvarahandlingarmed
atthafåttenimpuls.

Omdetvoresantsåskulleden,
somfickimpulsenatthissagrekiskaflaggan,
frånCapitoleumsökasigpåattgenomföradet?

Självskullejagförståshävda
attjagskulleviljadykalångtneriMarianergraven.
Menfåttnöjamigmedattplundragravar
pånågotnärmarehåll,
omjagåktefastsomgravplundrare
omkringbörjanpåförraseklet.

Detmärkligaärattkändatjuvarochbanditerfårstraff,
medankändastorheterintefårstraff
omdegörprecisammasortsbrott.

-
Ibland kurrar magen
och på en del mediciner står det
att de skall tas 'den specialla tiden',
men vet mediciner när det är tid eller otid?
Ett jag tycks i alla fall inte kunna
lära sig att veta det.

-
Diktatur är lika med skräckvälde.

Demokrati är en annan sorts dröm.
Ett exempel på det slags frihet,
som bjuder in alla till det dukade bordet.

Även sådana människor vilka inte är att se
som vilja ha annat än diktatur.

-
Massorna älskar en ledare?
Eller är det skuggan de åtrår?
De fagra löften som lovar 'guld och gröna ängder'?

Maktens själva eufori, skuggspel,
falska löften om en utopi utan gränser?
Ett spel för gallerierna utan röda skynken.

Uttryck i stil med
'Jag skall göra landet stort igen',
uttalades redan en smula förut i Italien
precis innan 'Andra världskriget',
anspelandes på 'Romartiden'.

-
I min värld fungerar teser och idéer
mest på papper, mera än någon annanstans.
Det vill säga hur det skulle kunna se ut i praktiken.

Det självklara framstår gärna som det,
först när det självklara blivit först,
ett mystiskt okänt, sedan ett självklart känt.

-
Vanliga människor gillar att retas.
Ovanliga gillar att skrämmas.

Någon hotar med det ultimata straffet,
ändå blir Tord mest rädd för
det möjliga lidandet i som förbigående.