Senkommen var tiden för alltid, oförutsägbar nattetid
jag kommer för sent hem med tåget

snöd blir längtan i utanförskapet
det fick mig att stanna
framförde de stängda portarna
Det var ändå natt
kylan bet i kinderna
paraplyet var trasigt
ett onödigt besök.

Jag visste att tågen inte kunde gå innan klockan 4 på morgonen
affisch bilden där inne på väggen bakom rutan i dörren genomskinlig ifall man stod med händerna kupade runt ögonen.

Varför stirrar jag så längtansfullt på henne
den vackra Glamour kvinnan
en dröm, alla drömmars dröm
kommer vi någonsin förbi vår barndom
tänker jag sorgset när snön som har smält rinner ner för kinderna som tårar.

osynlig är längtan som breder
ut sina sina lakan på nyfallen snö
drömmar förunnas de modiga

Ett trasigt paraply i ett snöfall om än lätt, var endast skenbart till nytta.
Uttrycket i ansiktet på kvinnan, framför eller bakom rutan är sorgset.
Lyfter ner paraplyet rister det för att få bort snön, efter resan skall jag gå hem som vanligt till Ensamhetens tankar fyllda med längtan.

Det har nästan slutat snöa bara små flingor yr ned från taket kanske det var igår som de här flingorna föll. Varför kan inte snön har olika färg olika dagar kanske olika grå eller röda blågröna allt skulle bli mycket gladare då.

Kvinnobilder med glamour, vackra är de kvinnor som klär tunnelväggen bakom glasrutan, okrossbar.
Måste göra ett nytt besök, otillfredsställda känslotankar är inte så lätta att sätta ord på. För att verbalisera dem ljudlöst kan kroppsspråket endast beskrivas med pantomim i enskildhet.

Hon finns nog kvar i morgon också, Vi ses kanske genom rutan av okrossbart pansarglas klockan 4.

Alla händelsers ursprung är viktiga minnesfragment från en parkerad bil.
Otrevligt att sitta och vänta.
Grindarna öppnades inte, klockan blev mycket innan vi kommit fram.
Nu kommer vi att få springa för att komma med nästa resegrupp sade mina osynliga vänner.
Nej sa jag försiktigt avvaktande.
Vi ska åka med tåg men grindar där är i vägen.

Ska vi klättra över då?

Ett äventyrligt minne mer eller mindre. Vad betyder det ifall vi klättrar. Inte över men vi klättrade under, vi kröp som daggmaskar, mellan syllarna som var ruttna. När vi kom upp på andra sidan så hade tåget kommit och vi kunde gå ombord.
Livet var lyckligt och den lilla sagan tog slut.

Sensmoralen blir starkare utan planering.
Jo jag ville komma hem för mörkret varade hela natten för och ingen mötte på perrongen. När morgonen kom skulle den inträda gryningslöst. Världens längsta natt förflöt som ett missionsförbundsmöte i minnet.

alla åkte mot färdriktningen

Kvar stod jag som en, Alice i natten hallucinatorisk känsla, då blev frågan.
Jag åkte inte bort det var de andra som åkte emot färdriktningen.

Vid tunnel genomgångarna Reklampoddar skrev.

Se visioner, se alla resande som hade tråkigt förut.

Kommer ni hit för att njuta, mycket av njutnings dofterna kändes som ett gym hade placerats i alla korridorerna.

Mellan alla trånga säten skidvallan doftade eller snarare stank det av gammalt tjära från förr.
Vid varje tunnel genomgång möttes jag av alla som var på väg ner i samma tåg som de tidigare åkte upp med.

För att senare kunna möta dem som skulle återigen Lida bara utför glida, in i hotellets lobby med skidorna fastspända på ryggen.

Vem kunde se den visionen annat än de som hade sett en gammal nostalgisk film.

Oförutsägbar i sin handling kopierades förutsägbarhet från boken; Vem såg det förfallna stängslet, genom Vilket ingång senare under ordnade former otaligt många renar har sprungit rakt in i köttgrytan och med glada tillrop blivit urbenade med en liten och slö pennkniv stor som en mammut bete.

Allt var lögn på den svartvita filmens tid, nu är det nutid.
Vem kunde annat säga än att Bilderna var försvunna.
Acetat film håller inte girigheten levande, den brinner upp utan att någon behövde tända brasan.

Hur många har sett framtiden byta riktning för varje tågstopp när mötet med omvärlden var i ett plåtskal. Åkte ni, med lokförare Speedway mot norr, aldrig mot Öster. Förmodligen aldrig mot väster, endast undantagsvis mot norr, som blev söder när vi kom hem.

Min väg var hem och det var de andras väg också, men den såldes de bort till slut.

Allt för att fullborda den stora förändringen.

© Bosse 1 augusti 2919.