Jag gråter allas tårar.
Jag härbärgerar hela
världens pina och sorg.
Bär allas tunga smärtor
i min uttröttade kropp.
Jag ställer mig på knä
på stadens torg och ber
klagande, uppfodrande.
Jag har varit nere så
jävla länge så att det
är helt normalt för mig
gå omkring och gråta
helt öppet och oförställt.
Jag gråter allas tårar,
hulkar som ett barn.
När polisen kommer
så börjar jag gapskratta
hejdlöst och hysteriskt.
Psykakuten är proppfull.
Men jag är så himla glad,
för jag älskar att bli inlagd.
Då får jag träffa min snälla
sjuksköterska Britt-Marie.
Goda och snälla Gud, jag
vill inte bli pånyttfödd,
det här livet har bara varit
för mycket, jag orkar inte.
Nu gråter jag allas tårar,
alla utstötta och förödmjukade
själars forsande hejdlösa gråt.
Sen drar jag några sjuka skämt,
så att åtminstone en skrattar
av alla som väntar på att
få prata med en snäll 
och duktig doktor.