Som en virvelvind,
blåser in och rör din kind.
Jag förför dig.
Och alla andra.

Utan svårighet jag trollbinder.
Plockar hjärtan och vänner,
snart alla du känner.
Står till mitt försvar,
jag väcker gensvar,
i alla och envar.

Men sen när vardagen börjar falla,
och jag blir du med alla,
paniken i mitt bröst den växer.
Jag vill bort, det sker,
utan att jag kan det hindra,
jag ber dig, min oro mildra.

Få mig att stanna kvar.
Låt mig få vila en dag,
så kanske om ett tag,
jag rötter börjar sätta.
Vågar lita till mitt hjärta.