Jag vill tacka livet som har gett mig så mycket
som till exempel en ständig morgonpanikångest
och en psykosomatisk trötthet som får mig att
sällan vara riktigt vaken. Jag vill tacka livet för
alla mina psykoser, och en fullständigt 
katastrofal barn- och ungdom som fick mig
att må så jävla dåligt. Jag vill tacka det underbara
livet för min bipolära sjukdom, mani, depression,
samt en ständigt återkommande allmän förvirring
som gör mitt existerande till en mycket svajig
berg- och dalbana, det går inte att tänka och se klart.
Jag vill tacka Gud som uppfann alla psykiska
sjukdomar som härjar människor och förvandlar
hela livet till ett absolut gränslöst snurrande kaos.
Jag vill också tacka livet för all psykofarmaka som
läkarna bombar mig med, så att jag känner mig
som en zombie som inte kan skratta, gråta eller
bli riktigt förbannad. Ja jag vill tacka och hylla livet!
(Det här är endast en delvis självbiografisk text.)