Herrman vill mena på att (glömde bort vad det handlade om) det nog borde kunna hända saker, bara att de sedan inte gör det. En del människor berättar saker för sig själva, de tänker ihop historier som om det skulle kunna leda till en insändare, bara att behovet av att hålla 'stressen' på avstånd, genom att just intala sig dels att den 'inte finns' bara historiens innehåll finns.