Se ! är de inte självaste Ågust
Strindberg
som är ute och rör sig i arla
morgonstund.

-En sträcka på skelettet
efter fångenskap i arbete
och äktenskap.

Är han så hårt hållen i sin
roll som make och dramatiker ?

-Man är liksom fången beviljad
till en stunds nypa luft och
fri vind på fängelsets rastgård
intet mer.

Dramatiserar han inte nu ?

-Den som dömas af medeltida
"femdomstol"
bären hufvudroll i det sanna dramats
verklighet,
däri hemsökelsens demon,
satt sitt eldsmärke på dennes panna,
som offer af martyrium,
på det att den som vika ifrån det onda,
var och ens rov blifva.


*




-