Visst vill jag ha sällskap.
Men konsekvensen blir ibland
att jag känner en sorts olust.

En känner sig påpassad,
övervakad, stressad o rastlös.
Som 'ett djur i bur'.

Visst förstår jag 'en hjälpande hand'.
Men då behövs kanske bara sällskap.
Inte en massa 'försök att hjälpa'.

Det handlar då snarare om att den
som 'vill hjälpa' försöker skapa en
situation hjälparen själv är bekväm med.

Snarare än att den som det är meningen
skall 'få', känner sig som att den må 'ge'.
Som om rollerna blir omkastade.



(Om bilden. Skylten satt på ett träd ute på Djurgården i Stockholm. Ön är en park, ett bostadsområde, en arbetsplats, ett friluftsområde, likt en aktiverande paus mitt i en myllrande huvudstad. Även om en del människor 'vill kunna' cykla eller på annat sätt 'ta sig fram', så är det mest till för 'nyttotrafik' och stilla promenader.)