Gatorna är inte längre mina att äga. En gång var det så, men nu sjunker jag in i dess husväggar, letar blicken in utan gemenskap. Och ni går förbi, länge sedan något annat, och rösten inom mig svarar: du får det du förtjänar, ur jord är du kommen och vi täcker dig del för del, del för del spikar vi fast i rötterna där långt långt under.