hon stod som om tiden hade tagit en annan väg. Som om allt som skedde i det förra ögonblicket skulle komma igen i nästa. fan asså. 

jag minns dom tunga andetagen och mitt hjärta som bultade hårt varje gång hon kom. hennes vackra ögon. 

det var verkligen som om tiden hade tagit en annan väg, 

som om den tiden som jag nu levde i var en tid där vägen framför mig var igår. och vägen jag nu stod på var evighet. 

hennes lukt, hennes läppar. fan jag minnns hennes vackra vågiga hår. jag minns allt..

mitt hjärta verkar leva i en tid av bara sorg. min själ verkar ha somnat. och jag, den drömmande individen, som en gång levde för mycket, lever nu i drömmar, i minnen som bara har en gryning. ingenting därefer. Jag minns henne lika klar som jag minns nuet. och jag minns att jag en gång hade en vilja att leva men visste inte om att jag levde för två när tiden bad om en till chans. en sista gång.