mörkrets vinge stryker över rutan
utanför kvittrar morgon sin yrvakna visa
hösten har nu andats ut i en driva av guld
fryser fast bland vinterns andetag
snart faller himlens stjärnor
bäddar in dagen och natten i mjukaste ull
och alla knoppar drömmer om våren
när solens fingrar smälter
allt det frusna och knoppar brister
tänker dig varje dag
längtar dagen du reser dig på fötter
och båten utan segel
styr över havets spegel