Skrudad i ingenting
tassar den strandsatte
mot saunans stekheta lavar
Älgar i skogbrynet tårögda står
inför sådan bedårad bedövande
prakt. Skapelsens krona
på tvenne behårade långsmala ben
Tvåbenta, fyrdito, krälande, simmande
besjunger i afton levandets
okuvligt otvungna ordning.
Snön lyser vit på taken
liksom baken på maken
som fattar all sanning
som vågar allt rätt
och besjunger det
sköna med glädje
Vad fäder dig gett
må du ge igen
Det eviga bor
i ditt hjärta ännu