Man ber enträget men Gud kan inget göra.
Kroppen är massivt blytung och skriker
efter avslappning, återhämtning, god sömn.
Tankarna är ett godtyckligt kaos som lever
sitt eget liv och analys av läget gör röran
än värre, tills suicidtankarna kommer och
man hatar den dag man föddes och förbannar
den där jävla svaga Gud som antagligen inte
existerar eller är på semester någonstans.
Och världen ter sig som ett mycket sjukt helvete
och man vill bara somna in och dö och vakna
i paradiset, och kropp och psyke skriker efter vila.
Man är utbränd och ångesten strålar genom hela
ens väsen och existens, och man orkar inte duscha.