Julen är ett pussel men 

      en del år fattas det bitar.

      Låt dem fattas, de har 

      betytt något och gör så

      ännu i tomrummen. Vi har

      bara ett nu och det kommer 

      inte att vara för alltid så                         

      även om du inte passar in

      och känner dig malplacerad 

      så betrakta ditt nu, och om 

      du är i rätt ram, ge dig inte 

      förrän du är en del att räkna 

      med, att du värderar de 

      pusselbitar som omger dig. 

      Såklart är det naivt och lite

      drygt att göra människors 

      val till bitar i ett pussel eller

      spel men det kan faktiskt 

      vara realistiskt. Tänk själv

      på alla val du gjort, alla fel 

      och alla rätt och hur allt har 

      lett till ett nu. Om någon vill

      finns för dig så har du en 

      lott att förvalta. Var vårdslös 

      och se lotten tvina sönder.

      Var kärleksfull och se hur en

      lott blir en pusselbit som 

      visserligen kan bli till ett 

      tomrum men innan dess så

      har närheten skapat en bild

      som aldrig riktigt försvinner. 

      Kort och gott... älska