Hon var en mogen dam. Oh,yeah. Hon gick in på biblioteket där det rådde en varm stilla stämning. Där vid datorn satt en ung, rosig, söt pojke. Han var som en karamell. Huvudet runt, håret mörkt och dessa sagoögon som utstrålade något varmt och spännande. De utstrålade hänförelse, förväntan...längtan...
Åh, denna längtan i hans bruna ögon! Hon gick fram till honom och lade handen på hans axel.
-- Du ser så fin ut! Är du från Norge? Hon ser att det är norska ord på hans väska.
-- Nä, eh...jag har bott i Norge, men jag är från Syrien ser du...
-- Åh, jaså, oj då, från Syrien. Hon kände en moderlig värme välla fram i sitt bröst. Så hon strök honom över huvudet, å sen kom då pussen på kinden.
-- Varför pussar du mig?
-- Åh, varför inte? Fnittrade hon till. Du är så rar...sen visste hon inte vad hon skulle säga. Då satte hon sig på stolen bredvid. Sen sa hon: Kan vi inte gå och dricka kaffe på ett konditori? Jag vet ett som ligger nära.
--Okej, varför inte? Så pojken reste sig, tog på sig sin svarta jacka, och sen gick dom tysta ut genom bibliotekets portar som gled upp automatiskt. När dom kom ut på trottoaren var det grått och regnet duggade lätt på deras huvuden.
-- Visst är det tråkigt i Sverige, eller vad tycker du? Frågar den mogna damen den unge pojken.
-- Nä, inte så farligt. Svarar han. Det kunde varit värre.
--Nä, värre kan det nog inte bli. Svarar hon svävande. "Jag skulle vilja flytta till södra Spanien, undslipper det henne.
--Hmm...södra Spanien...ja varför inte, där är nog varmt och skönt.

Dom går sakta bredvid varann. Till slut kommer dom fram till konditoriet. Där inne är en varm stämning. Hon sneglar på hans rosiga kinder, lite i smyg. Så gullig!
Dom köper en kopp kaffe var å slår sig ner vid ett litet bord vid fönstret. Han ler nu rakt emot henne. Hela ansiktet spricker upp i ett strålande leende.
-- Varför pussade du mig? Frågar han blygt. Hon ville inte svara, men ler bara tillbaka så varmt och stillsamt hon kan. Nu satt dom bara och såg på varann, bara log, å båda var lite tystlåtna, men båda ville ha romantik. Ja, det var klart.

Ute övergick duggregnet till blötsnö. Små blöta snöflingor virvlade ner mot marken. Det var i januari.
--Du ser rar ut, säger hon till slut.
--Tack, du med. Svarar pojken.
-- Jag har bott i den här stan länge, å nu vill jag flytta till Spanien. Men, till det krävs ekonomi. å den har jag inte än, men jag kommer att få ett arv om ca ett år. Det ska jag få.
-- Så bra, då får du spara det arvet till en lägenhet i Spanien då!
-- Absolut, det ska jag. Hur är din ekonomi? Har du nåt arbete förresten?
--Jodå, jag har ett arbete som städare på sjukhuset. Det är en halvtid. Men, jag funderar på att söka något annat, en heltid. Kanske att köra ut post...
Hon ler mot honom, och hon vill stödja honom, det vill hon verkligen.
Efter en stund går dom ut. Det har blivit mörkt. Månen lyser halvfull över det mörka åvattnet. En massa små lyktor lyser upp bron där dom sakta går. Så vacker staden var! Ja, båda kände sig tacksamma över att dom bodde i en så gammal vacker stad! Månen sken. Lyktorna glimmade. Åvattnet glittrade.
Då tar han hennes hand. Hans hand är varm. Dom går ner till ån, står och ser ut över vattnet där några gräsänder simmar. Ett svanpar glider förbi. Han håller kvar hennes hand i sin, å så kramar han henne länge och varmt, så varmt. Det var en trygg, skön kram, känner hon.
-- Nu ska jag gå hem. Men, vi ses imorgon! Han ser på henne med kärleks-
glimmande ögon.
-- Vi kan ses här vid ån, klockan elva...
-- Ja, det vill jag! Vi ses imorgon! Hon går hem ensam, men nu uppvärmd och berörd. Det hade äntligen hänt något.

SLUT